Här har vi ett bekant ansikte – Lukasbroder Peter Löwegren. Han är inte bara uppskattad skattmästare i vårt gille utan också en numera omskriven kyrkopolitiker (POSK – Partipolitiskt obundna i Svenska kyrkan) – bland annat ordförande i diakoninämnden. I slutet av oktober gjorde han ett oanmält besök på Uggletorpet tillsammans med domprosten Kerstin Hesslefors Persson. Peter Löwegren anklagades efteråt för att ha kränkt en grupp långtidsarbetslösa på arbetsträning och kallat dem för ”döva jyckar” … Själv förnekar han att han sagt så. Men kanske var det en freudiansk felsägning? Vår Lukasbroder går i väntans tider – på en golden retrievervalp – och har på sistone mer än en gång yrat om ”voffsingar” – senast vid ett besök på Handelsbanken (!) för att se till gillets pengar (?). Saknaden efter en tidigare fyrbent livskamrat, kanske också avsaknaden av skäll, kan ha framkallat abstinensbesvär som lett till denna eventuella felsägning? Att Peter Löwegren är särskilt svag för golden retriever är ingen tillfällighet. Hundrasen, som i dag räknas som världens femte populäraste hundras, är precis som vår skattmästare känd för vänligt temperament och att vilja vara till lags. Den gamla sanningen ”sådan hund sådan herre” borde med andra ord räcka som bevis för att Peter Löwegren aldrig skulle uttrycka sig så om arbetstränande olycksbröder. Att notera: den Löwegrenska mustaschen med tillhörande fluga.