Konstnärens rätt att provocera ifrågasätts samtidigt som Dan Park har fått konkurrens om titeln ”Sveriges mest föraktade konstnär”. Parks har på nytt ställts inför rätta, fällts (för hets mot folkgrupp) och dömts, först i tingsrätten, så i hovrätten (som sänkte straffet från tio månaders fängelse till fem). Samtidigt som galleristen Henrik Rönnquist fick villkorlig dom för samma brott. Debatt utbröt på insändar- och kultursidor. Ytterst handlade det om yttrandefrihetens gränser. En debattör såg Dan Parks konst som osmaklig, men ändå ”skyddsvärd under yttrandefrihetsflagg” – han gick så långt att han ville ge Dan Parks livslång konstnärslön och hans argumentation byggde på tesen att konstnärer måste få belysa allt. Sydsvenskans Karin Arbsjö menade att det är ett tankefel att koppla hetslagstiftningen till censur – ”Polisen kunde inte ta ner Dan Parks verk förrän de hängts upp på väggen”. I samma stad (Malmö) ledde påtryckningar från Hells Angels till att en konstnär (Peter Johansson) under pågående vernissage plockade ner ett av sina verk efter ett hotfullt telefonsamtal från HA, som bryskt förklarade att det kunde stå konstnären dyrt om han inte tog bort den oönskade bilden. Och på Malmös gallerinatt den 27 september – när stadens alla konstrum var fyllda av konstintresserade malmöbor – blev en person så rasande på galleristen Henrik Rönnquist att han kallade honom ”rasist”. Rönnquist kände sig kränkt och ringde polisen På bilden är det Moder Svea som tillrättavisar Rönnquist och Parks. I luften flyger ord som ”rasister”, ”bojkotta”, ”död åt skräpkonst och ”SD-konst” skrivna med små bokstäver (ej att förväxla med gemena sådana– här är det versaler).