Jöns Mårtensson (1855-1912) intog som redan nämnts en central roll i Lukasgillet från starten. Denne allsidige konstnär, fantasirik och hantverksskicklig ”utöver det vanliga”, lockades till Lund av Karlin 1894 med avsikt att han skulle medverka vid uppbyggandet av den då planerade Konstslöjdanstalten. Dessa intentioner fullföljdes aldrig, men under många år samarbetade Jöns Mårtensson med Karlin och museets konstindustrilotteri. En bidragande orsak till att Mårtensson flyttade till Lund kan ha varit att Karlin medverkade till att hans första,mycket efterlängtade studieresa till utlandet kunde förverkligas. Karlin hade bl a goda kontakter med professor Justus Brinkmann, chef för Museum fur Kunst und Gewerbe i Hamburg. Efter att ha fått ett älskvärt mottagande i Hamburg fortsatte Mårtensson till några andra tyska städer. I framför allt Nurnberg besökte han flitigt museerna och några bildhuggarverkstäder. Han gjorde även en visit i Norditalien. Av hans skissböcker att döma, fick denna hans första studieresa en avgörande betydelse för hans kommande konstnärliga skapande. Intresset var framför allt knutet till möbelkonst, medeltida miniatyrer och illuminerade handskrifter. De förvärvade kunskaperna blev värdefulla för honom, när han påbörjade arbetet med sitt imponerande bibelverk år 1897. Som vi redan sett innebar detta arbete, att han fick bedriva specialstudier på British museum samt på några holländska museerunder en femveckorsperiod under våren 1898.

Jöns Mårtenssons konsthantverksskicklighet uppdagades av en bred publik först vid den stora Malmöutställningen 1896 och året därpå i Lund vid Kulturens l:sta Sydsvenska Konstslöjdutställning. Sistnämnda utställning hade till sitt förfogande en byggnad i tre våningar, det gamla Hotell Altona mitt emot domkyrkan. Så kunde ske eftersom huset skulle rivas samma höst för att lämna plats åt sparbankens nya palats i röd släthuggen sandsten.

Jöns Mårtenssons utställda ting rönte stor och berättigad uppmärksamhet vid dessa båda utställningar. Hans påverkan av de allt mer dominerande nya stilidealen, som kan sammanfattas i begreppet Jugend, började på allvar göra sig gällande. Han kom att bli en typisk exponent för denna stil med speciell inriktning på konsthantverk
och inredningskonst.

Jöns Mårtenssons mest beundrade skapelse är hans bibelverk ”Menniskones son”. Det omfattar 420 sidor” Illustrerade och prentade af JM”, som ett av försättsbladen blygsamt förmäler. Den rikt illustrerade inlagan omslutes av i hög relief ciselerade pärmar. Typiskt för hans inställning till sin egen skapelse är följande passus i företalet: ”Må den kritiske betraktaren av dessa blad bedöma dem så skonsamt som möjligt och mera hänsyn taga till hvad jag velat än hvad jag mäktat åstadkomma.”

Ewert Wrangel följde verkets tillblivelse och fullbordan på nära håll. Han medverkade aktivt till att bibelverket förvärvades till domkyrkan vid dess 800-årsjubileum 1923. Vid detta tillfälle skrev han följande om Jöns Mårtensson: ”En sällsynt rik och from fantasi ägde denne lundensiske konstnär, som för elva år sedan rycktes bort från en verksamhet som stod på höjdpunkten. Ursprungligen träsnidare utbildade han sig sedan i flera tekniker, en ’tusenkonstnär’ som han var. Ritstiftet och akvarellpenseln voro hans vederkvickelse. Så skapade han under åren närmast före samt efter 1900 det stora verket ’Människones Son’ samt den mindre omfattande boken ’Salomos höga visa’. För Ruths bok hade han hunnit göra åtskilliga utkast, teckningar och färgbilder, då han avled år 1912. I det rent dekorativa låg hans styrka. Och detta rörde sig gärna i symboler, såsom hos de gamla konstnärerna i det gudomliga ordets tjänst. Så möta oss överallt i bibelverket. i form och färg, djupsinniga,ädla och fromma tankar och stämningar.”