Planschmålning

plan1Alla julgillen, från det första 1898 och framåt, har avslutats med att för året nya planscher av täckts och förklarats. Det har varit de av gillets konstnärer, som känt sig manade, som strax före julgillet träffats och därvid avbildat en utvald skara Lukasbröders öden och äventyr under det gångna året. Ett utmärkt exempel härpå är Jöns Mårtenssons illustration av Lukasbrödernas färd till Ystad 1901 med anledning av räddningsaktionen av Gråbrödraklostret.

Jöns Mårtensson var för övrigt den konstnär) som under pionjärtiden och fram till hans alltför tidiga bortgång 1912, framställde flest planscher. Under denna tid var först hans ateljé på Hjortgatan och därefter från 1905 ateljén i hans egenhändigt komponerade hus, Villa Apla, söder om Södra Esplanaden, samlingspunkten för de planschmålande konstnärerna.

Majoriteten av de planscher som utfördes under Jöns Mårtenssons aktiva år, var tecknade med kol. Signifikativt för utförandet är precisionen i linjeföringen utan uppdragna stöd-och hjälplinjer. Dessutom är porträttlikheten påtaglig i förekommande fall. Goda exempel på färglagda planscher är de båda som illustrerar Otto Rydbecks och Ernst Norlinds bröllops färder 1905 respektive 1907. Anders Trulsons bad äventyr med skön a badnymfer och Lukasbrödernas korståg till Ystad 1901 är två andra bra exempel på denna kategori.

Åtskilliga av de äldre planscherna är ej signerade och de saknar årtal. Enligt uppgift har ibland mer än en konstnär skapat på samma plansch, vilket betonar anonymiteten men försvårar identifieringen så här i efterhand. Till god hjälp för identifiering av en del av planscherna är några fotoalbum, som sammanställts och överlämnat till jubilerande Lukrasbröder. Dessa album har i flera fall återbördats till gillet efter brödernas bortgång. Till ovärderlig hjälp har även de båda tidigare sekreterarna Hans Erlandsson och Yngve Löwegren varit i igenkännandets svåra konst.

plan2I takt med att åren gick, ökade benägenheten för att signera och datera planscherna. Men fortfarande under 1930- och 40-talen framställdes en del planscher utan signering. Ibland förekommer signaturen AJ. Bakom bokstaven A dolde sig Anders Sten och bokstaven J stod ibland för Ivan JordelI och ibland för Erik Jönsson. Det finns exempel på att samtliga tre medverkat på samma plansch. Anders Sten svarade vanligen för figurteckningen och de båda andra för färgläggningen . Eftersom det saknades en någorlunda komplett förteckning över de verksamma konstnärerna inom planschmåleriet under den mer eller mindre anonyma tiden fram till och med andra världskriget, kan det kanske vara intressant att se vilka namn som har kunnat identifierats:
Jöns Mårtensson, August Johnsson, Axel Nilsson, Anders Persson Waldur, Sven, Walberg, Harald Sjövall, Pär Axel Olsson, Carl Henrik Jensen-Carlén, Svante Bergh, Karl Aspelin, Hugo Gehlin, Axel B. Kleimer, Hans Erlandsson, Anders Sten, Erik Jönsson, Ivan Jordell, Willy Lindeberg och Arne Aspelin.

Under de tre första decennierna skapades planscherna framför allt i Lund. Efter att först ha verkat i Jöns Mårtenssons ateljé fick Lukaskonstnärerna möjlighet att utföra sina bedrifter i Tekniska skolans, av Katedralskolan hyrda lokaler,  i Karl XII:s-huset vid Stora Södergatan. Tekniska skolan upphörde visserligen med vårterminen

1924 men planschmålandet kunde ändå fortsätta på Katedralskolan. Ritis efterträdare som teckningslärare sedan 1909 var Lukasbrodern Carl Werner och han var givetvis intresserad av att traditionen med planschmåleriet kunde fortsätta på Katedralskolan. En av de flitigaste konstnärerna inför julgillena under många år, Anders Sten, kände sig väl hemmastadd i den an visade lokalen. Härom har han vältaligt berättat i sina spirituella memoarer:
Anders Sten minns.

Generellt sett blev det en successiv förskjutning av planschmåleriet till Malmö under 1940-talet. Det var framför allt malmökonstnärerna som efterhand tog initiativet, i och med att den ansvarige konstnären, d v s ritmästaren, var bosatt i Malmö med omgivning. Samma förhållande råder än idag.

Med planschmålandet följde efter några år behovet av ett förvaringsutrymme. Detta behov tillfredsställdes i och med att gillet fick tillgång till Karl Xll:s-husets vind. Så kunde ske via närstående kontakter till Lukasgillet. Tekniska skolans föreståndare hette Erik Ekblad. Han tillhörde i likhet med några av skolans lärare Lukasgillets pionjärer, nämligen stadsingenjören A.B. Jakobsson, som undervisade i lineär-, byggnads-och möbelritning, artisten Fredrik Krebs med undervisning i perspektivlära och frihandsteckning samt artisten Jöns Mårtensson, som förmedlade kunskap i modellering.

Plan3Fram till 1962 fick Lukasgillet utnyttja Katedralskolans vind. Efter initiativ av professor Aron Borelius, med mångårigt förflutet som chef för Norrköpings konstmuseum, förflyttades samtliga planscher till konstvetenskapliga institutionen 1962. Under perioden juni-augusti dokumenterades planscherna i ord och bild av konstvetaren Erik Broman. Resultatet av denna dokumentation har inte minst under innevarande jubileumsår varit till ofantlig nytta och glädje.

Efter genomförd dokumentation 1962 överflyttades samtliga planscher till nya förvaringsutrymme på Domkapitelhusets vind. Där förvarades de gamla och därefter alla de nytillkomna planscherna fram till 1989, då det samlade planschbeståndet erhöll mera ändamålsenliga lokaler på tredje våningen i gamla Köttbesiktningsbyråns
hus, med adressen Svartbrödersgatan 3. Här finns sedan dess alla planscher jämte övriga arkivhandlingar förvarade i två värmereglerade rum under den samlade beteckningen ”Planschernas museum”.

Vid julgillena var alltså festsalens väggar behängda med ett varierat antal planscher. Dessa var alltid övertäckta under själva måltiden för att motiven skulle vara hemliga. Kvällens stora överraskningsmoment inträdde i och med att den täckande skyddspappen avlägsnades och den efterlängtade förklaringsproceduren av årets konstverk
kunde gå av stapeln. Från och till har äldre populära planscher använts som täckande dekorationer i stället för den enkla skyddspappen. Så skedde under många år när konservator Hans Erlandsson (1877-1973) var aktiv inom gillet. Detta var han med besked alltifrån hans inträde i gillet 1918 och fram till hans sista levnadsår 1973. Hans Erlandsson ägnade stor omsorg i att kontinuerligt laga de många planscher som kommit till skada
vid åter kommande användning och i samband med transporterna till och från julgillena. Under många år ansvarade han för planschernas upp-och nermontering och han höll vid ett flertal tillfällen föredrag i gillet om avlidna gillesbröder. Med anledning av hans ofta visade, speciella intresse för Lukasgillets många gånger svårgripbara historia utnämnde åldermannen nr 2 i successionen, professor Ivar Broman (1868-1946), honom till gillets skrivare 1940 och till gillets historiograf 1944. I och med att den mångårige sekreteraren, fil dr Adolf Anderberg (1885-1968) valdes till ålderman 1947, övertog Erlandsson den i gillet så viktiga sekreterarebefattningen. Denna innehade han till 1962, då han i sin tur efterträddes av en annan lärdomsgigant, docenten Yngre Löwegren (1899-1991).
Ett betydelsefullt och omistligt inslag vid planschavtäckningen är att de framställda figurerna och motiven alltid skall förklaras. Vem som genom åren utfört detta värdefulla värv finns ej registrerat. En av de mera flitigt förekommande demonstratörerna var Ivar Broman, professor i anatomi, ibland avlöst av Fritz Ask (1876-1934), ögonprofessorn. Under 1930-talet figurerade även Anders Sten i denna roll, som efter hand kom att domineras av Sten Broman, med något inhopp av Aron Borelius, då Sten Broman var förhindrad att närvara. Sten Broman utförde sin sista planschvisning sittande i rullstol 1982. Konstprofessorn Sten-Åke Nilsson, som efterträdde Sten Broman som ålderman, var även bildkrönikör under sin åldermannaperiod 1983-1985. Därefter övertog konstnären Thure Thörn stafettpinnen som bildkrönikör och överlämnade den 1989 till latinprofessorn Birger Bergh. Han i sin tur förvaltade detta uppdrag väl till 2008. Under denna period avlöstes han vid förfall av Carl Håkan Larsen, Jan Öjvind Swahn, Thure Thörn, Helmer Lång och Karl-Erik Olsson. Ortdinarie bildkrönikör sedan 2008 är konstprofessorn och estradören Lars Vilks.

GoV