Vårmöte

Lukasgillets vårmöte 2017

Tid: 4 april mellan klockan 18.00 och 23.00.

Plats: Skissernas museum i Lund.

Beslut: Gillets räkenskaper godkändes och styrelsen fick ansvarsfrihet för 2016.

Kvällens nyckelord: magisk vårkväll, stor smakupplevelse, världsunikt museum, inspirerande samvaro, engagerad presentation, kulinarisk höjdpunkt, mat och miljö…

Sammanfattning: mersmak.

20170404-Lukas Vårmöte-_JJN0513-Jonas Jakobsson-001

• Lund är ju känt för att hälsa våren. I år infann sig vårkänslorna redan den första tisdagen i april, i tid till Lukasgilles vårmöte. Solen sken och trastarna sjöng när 55 bröder samlades i det nyligen återinvigda Skissernas museum. Många kom i god tid för att kunna utforska På Skissernas bar och dess utbud av drycker.

På utsatt tid bänkade sig bröderna i den sparsmakade restaurangen som skulle visa sig vara allt annat än sparsmakad när det kom till mat och dryck. Vår ålderman hälsade alla välkomna och förklarade vårmötet öppnat.

Första punkt var revision. Göran Hermerén lämnade ordet till skattmästaren, som försäkrade att Lukasgillets ekonomi är god trots satsningen på bland annat inköp av slipsar i en ny färg och medlemstidningen Finis.

Revisorerna hade inget att anmärka på, varpå bröderna fattade beslut om att än en gång ge
Peter Löwegren och den övriga styrelsen ansvarsfrihet för 2016.

 

• Nästa punkt i det digra programmet var ett samtal mellan Lukas Johan Stenström och På Skissernas kökschef Daniel Lundström på temat ”maten i konsten och konsten i maten”.

20170404-Lukas Vårmöte-_JJN0660-Jonas Jakobsson-010

Det blev ett både inspirerande och tänkvärt samtal. Johan Stenström började med att tala om nektar och ambrosia – gudarnas mat i antik mytologi – och påminde oss om att Euripides antika drama Backanterna som avslöjar livets jordliga gåvor; Demeter som ger oss bröd att äta och Dionysos som skänker oss druvans saft.

Han talade om Adam och Eva, om latinets malum som betyder både äpple och ondska, pekade på 1600-talets stilleben med yppiga druvklasar, frukter och skaldjur, Vermeers jungfru som häller upp mjölken i ett kärl, Cezannes apelsiner, citroner och äpplen – och Salvador Dalis oväntade kombination av en telefon och en hummer…

Efter en snabb konsthistorisk tillbakablick var vi tillbaka på På Skissernas, hos krögaren Fredrik Lundegård och köksmästaren Daniel Lundström. Lundegård är välkänd i Lund som ena halvan bakom Mat & Destillat, Lundström för att ha skolats av bland andra Mathias Dahlgren.

Deras samtal handlade om hur man skissar på ett recept, skapar en gastronomisk fullträff och om den matfilosofi som ska prägla På Skissernas.

Köksmästaren förklarade för litteraturprofessorn att det handlar om att börja i rätt ända – med smaken. Därefter kommer texturen, hur det känns i munnen när vi äter. I tredje hand kommer det konstnärliga. Det är väldigt viktigt, men när smaken sitter och texturen är den rätta så är det estetiska ganska lätt att fixa.

Daniel Lundström vill satsa på klassiska smaker, gärna närodlat, och hyllade tidigare missaktade råvaror typ kålrot, som länge var fattigmansmat, nu upphöjd till finråvara.

På en rak fråga från en orolig (?) broder lovade han att den avsmakningsmeny i tre steg som stod för dörren inte skulle innehålla några insekter eller andra oväntade proteinkällor.

20170404-Lukas Vårmöte-_JJN0578-Jonas Jakobsson-003

Första kanapén bjöd på lätt sockersaltad Fröyalax med vårens späda nässlor, den andra på tupplever från Alestad med krispigt skinn och smörstekt hjärta samt svampduxelle och brioche – och den tredje på rygg av skånskt lamm med terrine på mandelpotatis, vårens skörd av sparris med färsk vitlök från Lund samt jordärtskocka och lammsky smaksatt med ramslök.

Till detta serverades tre väl valda drycker; en välkryddad Lundasnaps, en vältempererad Riesling och en vällagrad äppelcider från skånska Tosterups slott, alla tre utvalda av Johan Persson, På Skissernas sommelier.

Samtalet avslutades med kloka tankar på temat mat och moral, mat och miljö och mat och hälsa. Och ett löfte om att gåslever aldrig kommer att förekomma på På Skissernas så länge Daniel Lundström ansvarar för köket. Tvångsmatade gäss har ingen plats i hans matfilosofi.

 

20170404-Lukas Vårmöte-_JJN0769-Jonas Jakobsson-016

Patrick Amsellem är sedan några år chef för Skissernas museum och har lett om- och tillbyggnaden av museet och den omhängning som utvecklat den världsunika berättelse som professorn i konstvetenskap, tillika Lukasbrodern, Ragnar Josephson, tog initiativet till 1934 då han började samla på vykort (!) som föreställde offentlig konst i ett blygsamt ”arkiv för dekorativ konst”.

Det blev en hisnande resa i tid och rum med avstamp här och nu. Patrick Amsellem återkom under den timslånga rundvandringen till aktuella frågor kring konst i det offentliga rummet:

Kvällens första stopp var i svenska salen, i Hans Westmans bunkerliknande tillbyggnad från 1959, framför Isaac Grünewalds fullskaleskiss från 1912 till vigselrummet i Stockholms stadshus. Ett exempel på hur illa det kan gå när fel (?) personer får besluta om vad som ska få ta plats i vårt offentliga rum.

”Ej utförd” får vi veta, två ord som återkom mer än en gång under Patrick Amsellems guidade tour. Att den och många, många andra verk i museet är bortvalda – i Grünewalds fall bland annat för att det ansågs vara för modernt – gör dem minst lika intressanta som de som beskriver ett konstverks födelse, från ax till färdig limpa.

Några kvinnor har fått plats efter omhängningen, bland andra Marianne Richter och hennes bildväv från 1951, som i ett halvsekel hängde i en av FN-skrapans rådsalar i New York. Sida vid sida kan vi se hennes små skisser och en fullskaledetalj av den av flamskyddsmedel (!) förstörda och sedan några år utbytta bildkonsten.

Nästa stopp var i internationella salen där Patrick Amsellem berättade om några storslagna verk av internationella storheter som Henri Matisse, Sonia Delaunay, Henry Moore och Fernand Léger. De visas i nytt ljus i ett rum som verkligen fått en ansiktslyftning och där flera av de unika skisserna fått förlängt liv genom omsorgsfull renovering i samband med ombyggnaden.

Tredje stopp var i en mindre sal i det som en gång var Lunds universitets matematiska institution vid Sölvegatan och där en av Europas förnämsta samlingar av mexikanska muralmålningar signerade Diego Rivera och David Alfaro Siqueiros visas.

Tänkvärd är berättelsen om Riveras fresk till Rockefeller Center i New York, som konstnären förstörde då beställaren – Rockefeller Jr, som redan hade betalat konstnären – ville plocka bort ett ansikte i vimlet (Vladimir Lenin). En detalj i det stora hela och långt ifrån ”det mest provocerande” som fanns i Riveras verk.

Vad är ett misslyckande? Det var en av de frågor som Patrick Amsellem ställde på sin spets denna magiska kväll lagom till vårt fjärde stopp, i rummet som tillägnas ”konstverkets födelse” och kan ses som något av ”museets hjärta”.

20170404-Lukas Vårmöte-_JJN0817-Jonas Jakobsson-017

Ett plötsligt brak framkallade lätt hjärtsvikt hos gillets skattmästare, men efter några sekunder (långa som minuter) meddelade Patrick Amsellen i en bisats att det inte var någon fara; det var bara var en skylt upphängd med hjälp av magneter som någon stött till. Vilket visar att Skissernas chef har koll på allt, från vad som står på skyltarna till hur de är förankrade i det museum som har alla förutsättningar att bli en av Lunds stora turistmagneter.

Ytterligare en skylt föll innan vi på väg tillbaka till restaurangen passerade Birgit Rausings sal med sitt spegeltak, ett verk av arkitekterna Elding Oscarson, som också ritat den nya entrén och restaurangen. In i minsta detalj, från möblerna i matsalen till utställningens nya podier.

 

• Patrick Amsellems berättelse framkallade liksom den tidigare avnjutna avsmakningsmenyn i tre steg mersmak. Det blev lamm, ett himmelskt sådant, ett glas rött och intressanta samtal bröder emellan om vad vi sett och de frågor som aktualiserats under kvällen.

Till kaffet några myrfria chokladpraliner. Och avtackning av kvällens ”hjältar”. Daniel Lundström och Johan Stenström fick var sin flaska bubbel, Patrick Amsellem och Fredrik Lundegård var sitt giclée-tryck med för kvällen lämpliga motiv.

Lukasvår-8576

Utanför de kvadratiska fönstren gjorde sig träden i skulpturparken påminda. Också det var en konstupplevelse utöver det vanliga, betraktad från en skapelse vars grundsten en gång lades av en Lukasbroder.
Per Lindström

– Lukasgillets kommunikationsmästare