Utflykt

Bild1
Lukas vårutflykt 2018

I samma ögonblick som den nye slottsherren på Jordberga Carl Adam von Arnold Grøn började sin vandring i solen över den fotbollsplansstora gräsmattan framför slottet lyfte en häger från sin sten och tog ett drönarlikt ärevarv runt sitt lilla vattenrike, som för att välkomna oss.

Vädret gjorde sitt, liksom det strålande värdparet Carl Adam och Marie, för att vi, Lukasgillet på traditionsenlig vårutflykt, skulle känna oss varmt välkomna. På trappan till slottet fick vi en kort historielektion. En fortsättning på den vi fick i skuggan av Domkyrkan i Lund av några danska vänner som skulle delta i en rekonstruktion av Slaget vid Lund – 2018 i koncentrerad tappning under Lundagårds kronor – och av Thomas Holm på bussen, som efter en avstickare till Malmö tog oss med på en tur längs länsväg 101, den som blev känd genom Gideon Wahlbergs film ”Söder om landsvägen” från 1936.

I Malmö rådde en viss förvirring om hur många bröder med respektive vi skulle vara som denna soliga lördag skulle förlusta oss i skånsk slottsmiljö och på Ottossons färgmakeri. Enligt en anmälningslista skulle vi vara 58, enligt en annan ”mellan 46 och 51” stycken varför vi i väntan på det första glaset Gammeldansk enades vi om att vi var ”cirka 47”. Varpå vi med Holms hjälp reste tillbaka i tiden, till en tid då konstnärer bara målade på beställning och författare bara skrev böcker på beställning. Problemet var att beställaren ofta hade en bestämd uppfattning om vad denne ville ha: ”Rembrandt var, som ni vet, en av de första som gjorde en målning utan att ha fått en beställning.”

I höjd med Anderslöv fick vi så veta att det är en fransk allé som leder upp till Jordberga, och att vi senare denna dag skulle få färdas i en engelsk allé till Svaneholm. (Den franska allén, efter franskans aller (att gå), visade sig vara ”för trång” för vår buss varför vi ”kom köksvägen”.)

Bild2

Carl Adam von Arnold inledde med att tacka istiden. Det var den som fick moränen hit ner söder om landsvägen och som gör att de cirka 1 500 ha som Jordberga i dag har att bruka hör till landets bästa. Bland godsets grödor märks gräsfrö (!), korn, vete och sockerbetor, och av vetet blir det bland annat Absolut Vodka. Förnybar el och besök som vårt bidrar också till att verksamheten går runt.

Marie och Carl Adam sa att de ser sig som förvaltare av ett arv, att det är ett privilegium att få bo på ett slott med 38 rum och tre kök, och att de lever efter farmors motto att hela huset ska leva, att allt ska användas: ”Många steg blir det när man glömt något i ’fel’ kök…”

Carl Adam är den nionde i sin släkt på vars axlar detta ansvar vilar (sedan 1743), hans syskon är utlösta och fadern Ottovon Arnold– känd riksdagsman för Kristdemokraterna – har gått i pension (vid 65) och flyttat ut.

Efter denna inblick i hur det kan vara att leva lantliv 2018 fick vi gå husesyn i det vackra drygt 100-åriga slottet. Till höjdpunkterna hörde det omtalade biblioteket och handmålade rullgardiner i salongen med soffan i vilken Axel von Fersen en gång ska ha förfört Marie Antoinette. ”Bara en sån sak!”, suckade en broder.

Bild5

Nästa anhalt på vår utflykt var Svaneholm norr om ”landsvägen”, och färden dit gick via Skurup, ett samhälle kantat av gamla (och nya) tegelhus och ett kommunhus i en obestämd nyans av brutal sextiotalsbetong som vi snabbt passerade. Thomas Holm uppmanade oss att inte titta på eländet som visade sig stå i bjärt kontrast vad vi nyss upplevt, och snart skulle få se.

Efter en välkommen och välsmakande lunch i de djupa (och svala) källarvalven väntade en guidad tur i den gamla försvarsborgen från 1530 vid den romantiska lilla Svaneholmssjön. Under denna fick vi bekanta oss med en för sin tid udda adelsman, Rutger Macklean, som gått till historien för att han genomdrev omfattande reformer av jordbruket i trakten, det s k enskiftet, smittkoppsvaccinering och var med och la grunden för den svenska folkskolan. I hans efterlämnade bibliotek kan man hitta böcker på olika språk där franska revolutionens idéer presenteras och som säkert inspirerade den radikale slottsherren en gång.

Vi hann bara se det viktigaste av allt som Svaneholm, som i dag drivs av en andelsförening, har att erbjuda, och missade således bland annat en utställning med de sex som turas om att spöka här: Vita frun, Mannen med slängkappan, Grå munken, Vackra damen, Håriga mannen och Skytten.

Bild6

På slingrande vägar genom ett böljande landskap gick färden vidare till Genarp och Gunnar Ottossons färgmakeri i Genarp. I höjd med Häckeberga berättade vår ritmästare om två herrar som satt det lilla samhället på kartan – författaren Lars Norén och kompositören Karl-Erik Welin.

Noréns föräldrar drev en gång hotellet i Genarp (i dag pizzeria) och dramatikern berättade inför sin 70-årsdag om sin märkliga barndom på ett landsortshotell, om en uppväxt som satt djupa spår i hans författarskap: ”Hotellet finns inom mig. Jag är ständigt där på ett eller annat sätt”.

Men inte heller Noréns demoner hann vi med på vår utflykt. Likt ett vattenhål i öknen hägrade Ottossons färgmakeri där svala drycker stod framdukade innan vi på allvar fördjupade oss i färgens och linoljans värld.

Bild7

Vår ritmästare inledde med en fråga: ”Varför blir man kär i linolja?” Efter att ha bekantat oss med zinkvitt, smaragdgrönt och herrgårdsgult infann sig frågan varför inte. Linolja och titanvitt finns i ”allt” fick vi veta. ”Om alla kineser vill ha vita bilar då blir det brist…”.

Gunnar Ottosson berättade att han redan på konstskolan intresserade sig för färgtillverkning och att han i alla år delat sin tid mellan eget skapande i ateljén och arbetet som småföretagare: ”Miljödebatten har gynnat oss… våra färger ingår i det naturliga kretsloppet.”

Lukas ålderman Göran Hermerén tackade vår ritmästare för hans gästfrihet och passionerade berättelse om den kallpressade linoljans potential, om fabriken han byggt i byns utkant med gröna tak av sedumväxter, vinddriven ventilation och jordvärme, och med en fasad av handslaget tegel från 1852 med en flaska av Winston Churchills favoritchampagne.

Slutet gott, allting gott, på en minnesvärd vårutflykt i det skånska landskapet den 2 juni 2018.

Per Lindström
– Lukasgillets kommunikationsmästare

Bild4