Årsmöte

Lukasdagen 2017: ”Uppåkra – när sagan blir sann”

Vi kan tacka Historiska museets chef Per Karsten för att Lukasdagen den 18 oktober 2017 blev historisk. På mer än ett vis. Och vi bröder dessutom mycket visare. När han gått i mål och ett batteri av våra frågor fått sina svar tackade gillets ålderman Göran Hermerén Per Karsten med en flaska av Winston Churchills favoritchampagne och Hans Janstads bok ”Fransysk visit på skånskt vis”.

Kvällen på Grand började lite lätt kaotiskt. Fler bröder infann sig än de som anmält sig på gillesmastare@lukasgillet.se (vilket i sig gladde styrelsen).

När stolarna vid de dukade borden tog slut föreslog en broder att vi skulle leka hela havet stormar, men gillesmästare Ulf Kristoffersson såg istället till att vi fick in fler stolar och att alla så småningom fick plats vid borden med vita dukar och vikta servetter.

20171018-Lukas årsmöte 2017 -_JJN3846-Jonas Jakobsson-003

En kvart försenad kunde Göran Hermerén inleda de stadgeenligt utlysta årsmötesförhandlingarna. Han noterade att gillets sekreterare Mats Rydstern satt fast i en bilkö i höjd med Helsingborg och att vår vice ålderman Carl Foung satt fast i kön på akuten på SUS efter att olyckligt ha fallit samma eftermiddag. Webbmästare Robert Hofbauer fattade vinken – och pennan – och kunde snabbt bocka av den ena punkten efter den andra då bröderna biföll samtliga av styrelsens förslag (omval av ålderman, vice ålderman, gillesmästare, sekreterare, ritmästare, kommunikationsmästare, revisorer, bildkrönikör, gillesfotograf, sångmästare och konsertmästare).

Det enda bröderna behövde bidra med var att utse vilka som skulle justera protokollet och valet föll på Håkan Bergenheim och Lars Melin.

20171018-Lukas årsmöte 2017 -_JJN3906-Jonas Jakobsson-010

För kännedom läste Göran Hermerén så upp namnen på de nio som styrelsen beslutat att ta in som bröder i Lukasgillet: vd Thomas Eriksson, verksamhetsledare Ingemar Holm, fotograf Hans Jonsson, professor Niklas Marklund, grafiker Bertil Mårtensson, jur.kand. Frank Orton, professor Christer Owman, fotograf Sten-M Rosenlund och professor Nils-Eric Sahlin.

En halvtimma in i programmet var det dags för Lukasdagens höjdpunkt – Per Karstens föreläsning med rubriken ”Uppåkra – när sagan blir sann”. Det blev en resa i tid och rum, från järnåldern till roståldern, och med många pikanta och tankeväckande nedslag.

Göran Hermerén konstaterade i sin presentation av Per Karsten att inget stort här i världen sker utan passion. Att på bara några år lyckas förvandla ett nedläggningshotat museum till en storartad succé är stort, att rädda Peder Winstrups mumie från ett öde värre än döden är stort, och att få fokus på den i tusen år bortglömda staden Uppåkra är stort.

20171018-Lukas årsmöte 2017 -_JJN3951-Jonas Jakobsson-017

Per Karsten inledde med att berätta om hur allt började 1934 när man skulle underhålla ett gammalt svinstall och fann ett två meter fyndrikt kulturlager från järnåldern. Bror-Magnus Vifoth var den första arkeolog som satte spaden i Uppåkras ”tioplusplus-jord”, men efter bara några år blev han galen, oklart varför, hamnade på Sankt Lars varpå allt föll i glömska. Till 1995. Då väcktes sagan till liv igen.

Bröderna fick veta att Uppåkra kan ses som ett ”riksarkiv för järnåldern”, här finns alla händelser inkapslade, det är bara att läsa av skikten, ett efter ett. Men det är bråttom. Varje år tar plogen bort några sidor i den 750-åriga sagan.

Arkeologerna har till dags dato kartlagt ett 1,2 kilometer långt och cirka 700 meter brett område som är unikt, inget över mark signalerar att detta är den fyndrikaste platsen av ädelmetallföremål.

Powerpointbilderna visade arkeologernas kartor och rekonstruktioner, rester av tempel och andra byggnader, fynd av smycken och bruksföremål. Per Karsten talade om ”guldgubbar”, citerade Völvans spådom (som förutspådde jordens, gudarnas och maktens undergång), om ett rikt och stort samhälle som plötsligt övergavs – och om det viktiga arbetet att konservera fynden för att vi ska få se – och förstå.

– En enda skål tog 1 300 timmar att pussla ihop, till en kostnad av en och en halv miljon kronor.

– Uppåkra är det gamla Lund. Det är den enda platsen i Skandinavien som förtjänar epitetet stad vid den här tiden (100 år före Kristus till 900 år efter Kristus).

Per Karsten berättade entusiastiskt om rostiga järnstycken som visat sig vara kirurgiska instrument och jämförde med motsvarande fynd från samma tid i italienska Pompeji.

– Där var de gjorda i brons, här i järn.

20171018-Lukas årsmöte 2017 -_JJN3872-Jonas Jakobsson-00520171018-Lukas årsmöte 2017 -_JJN3928-Jonas Jakobsson-014

Han pekade på spår av ett stort slag, att man hittat 100-tals spjutspetsar varav en för tankarna till Carl Fredrik Reuterswärds Non Violence-revolver, om små amuletter föreställande Oden, guden som fick lämna sitt högra öga i pant, och om Musse Pigg.

Per Karsten skojade om att vi var först, ”våran Musse” är från 900-talet så vi borde stämma Walt Disney för upphovsrättsintrång.

Efter denna andliga spis var det dags att ge kurrande magar och törstiga strupar sitt.

Grands ärtsoppa levde också i år upp till våra högt ställda förväntningar. Liksom pannkakorna och sylten. Och till kaffet denna historiska oktoberonsdag såg gillesmästaren till att ingen blev lottlös och arkivarien, tillika webbmästaren, att ingen behövde gå hem slipslös.

Slutet gott, allting mycket gott.

20171018-Lukas årsmöte 2017 -_JJN3807-Jonas Jakobsson-001

PER LINDSTRÖM
– Lukasgillets kommunikationsmästare