Årets Julgille på Grand

Lukasgillets ökenvandring varade i tre år. Det var 2019 som vi senast hade glädjen att tillsammans äta julbord och sedan med spänning se täckelsen falla och planscherna blottas. Visserligen har vi hållit ett ”Juligille” som var mycket lyckat, men inget går trots allt upp mot den värmande atmosfären i Stora salen och förväntan inför vilka företeelser som denna gång har gisslats av gillets konstnärer.

Den sedvanliga inledningen i domkyrkan var stämningsfull och musikaliskt förtätad. Helsingborgs kammarkör sjöng inför en nästan fullsatt domkyrka under Sverker Zadigs säkra ledning. Vi fick höra alla de klassiska julsångerna som gav återklang kring valv och absid.

I Stora salen hördes så småningom åldermannens stämma. Han noterade den tilltagande gråheten och det ogenomträngliga mörkret i väder och i politik. Det är då det stora vemodet rullar in, slog han fast men underströk samtidigt att det är i svåra tider som konsten, musiken och poesin behövs som bäst.

Trots krig och kris i den yttre världen gick det inte att ta fel på de många glädjeyttringar som kom till uttryck bland gillets bröder i den inre Lukasvärlden. Gillesmästaren hade sett till att Grand visade sig från sin bästa sida. Personalen stod på tå och maten var förträfflig. Ritmästaren hade samlat några av konstnärerna och organiserat planschmålningen.

På en av planscherna kunde man se forne åldersmannen Anders W. Mårtensson sväva bland molnen ovanför Kulturen. På en annan av bilderna figurerade en belåten broder i ett varmt badkar med ett glas i handen och med vinternattens glittrande snömassor kring sig. Rysslands invasion av Ukraina var föremål för Lukastjurens sorg i en expressiv kartbild över ett härjat Östeuropa. Bland de målande bröderna fanns en debutant som avbildade hur samma Lukastjur tagit sfinxens plats på universitetshusets tak. Stort intresse väckte den bild där gillets frejdade Fredrik Tersmeden figurerade prydd med lagerkrans, detta med anledning av att han till våren ska promoveras till hedersdoktor.

Kvällen förlöpte i glädjens tecken. Det var trötta men belåtna bröder som efter väl genomfört gille promenerade hem i Lundanatten.