2019

LUKASPLANSCHERNA 2019

Den försvunna gästboken 

Planschen utgår från en målning av Giotto, som avbildar Kristus göra entré i Jerusalem ridande på en åsna, en fresk i Arenakapellet, Padua. Kristus har här ersatts av Olof Kronvall, åsnan av en tjur, Jerusalem av Lund och byggnaden till höger i bilden av Lunds Domkyrka. Olof håller i triumf gästboken som han hela tiden haft hemma, ovetande om den panik som den försvunna gästboken med alla värdefulla målningar och namnteckningar skapat i styrelsen. Styrelsen tar emot Olof med Åldermannen i spetsen. Han (åldermannen) ligger på knä framför tjuren och breder ut ett tygstycke tjuren kan trampa på, eftersom han glömt att Olof fått gästboken för att måla i den. (Kaske ett av de första självporträtten i Lukas-planschmåleriets historia)? Till vänster i bilden har en av Lukasbröderna klättrat upp i ett träd för att bättre se vad som pågår. S:t Lukas i mandorlaliknande uppenbarelse välsignar det hela!

Lukasmålare: Göran Hermerén

Hård ställer ut 

Här finner vi ett stycke magisk realism – eller månne surrealism? Enligt konstnären föreställer planschen ”två hjältar i Lund som verkar i det tysta”. Självfallet är dessa hjältar tillika Lukasbröder. Till vänster ses i karaktäristisk pose Dan Jäger, vilken lyckats med konststycket att i flera år framgångsrikt driva konstgalleri i staden – numera därtill utan uppbackning ur storkapitalets Kapp-säck. Till höger en produktiv konstnär tillika verksam pedagog. I oktober i år kunde Dan i sitt galleri presentera mannen till höger, vilken vi känner igen som Ronny Hård, icke blott en produktivare konstnär än många utan därtill en flitigt verksam pedagog. Bilar är som bekant ett ofta återkommande motiv i Ronnys målningar, och här har dessa i någon form av förhöjd verklighet lösgjort sig från dukarna och fått fritt spel för galleriet.

Lukasmålare: Bo Cronqvist

Försvinnande gott 

Rembrandt målade som bekant ett mycket stort antal självporträtt. Lukasgillets egen holländske mästare Hans Verduijn har också hittat ett återkommande tema: bordsscener från gillets höstmöten. I årets variant blandas högt och lågt. Här blåser Gillesmästaren i hornet för tidigare vice åldermannen Peter som efter ett kvarts sekels trogen tjänst i gillet erhåller såväl pension som en rejäl medalj. Den behängde besvarar hedersbetygelsen med en snaps. Till höger ses Lukasbröderna Alf Björk och Anders Sellman inbegripna i livligt samspråk. De kan dock samtidigt inte låta bli att undra: vad hände med de där utlovade tryfflarna till kaffet? Är det Grand som – likt med ärtsoppan 2018 – ännu en gång fallerat i servicen? Nej, denna gång går hotellet helt fritt och skulden får läggas på en annan, icke besläktad, Paulson: Lukasbroder J P som tagit det gemensamma konfektfatet som sitt eget! Även om målningens komposition kan föra tankarna till Leonardos ”Nattvarden” vill vi nu inte gå så långt som att hävda att J:et i J P skulle stå för Judas och att antalet tryfflar var identiskt med ett visst kvantum silverpenningar. 

Lukasmålare: Hans Verduijn

Zlatan flyttar hemifrån 

När Zlatan Ibrahimovic köpte in sig i Hammarby IF väckte det starka känslor i Malmö, där man rest en staty över ”stadens store son”. MFF-supporters (?) krävde att statyn skulle flyttas dit den hör hemma (Stockholm). Vem kan fylla tomrummet efter den före detta MFF:arnen? Kanske byta Zlatan mot Zatan? Med Trump kommer man inte bli besviken eftersom vi redan vet precis vad han går för – och att det knappast kan bli värre. Notera att Trumpskulpturen transporteras på en Volkswagen: en bil som minner om det land varifrån T:s farfar smet från värnplikten, och som är populär i en av de mest antitrumpska delstaterna, Kalifornien.
Trumpavbilden är, precis som förlagan, av uppblåst typ och skall alltså förvaras svävande. Förslagsvis kan den appliceras på taket till Turning Torso som därvid döps om till Trump Tower. 

Lukasmålare: Ulf Stålhane

Svensk blockpolitik 

Denna höst har de politiska opinionsundersökningarna stått som gallupar i backen. Många procent och mycket snack blir det, men var är analysen? Jo, den står vår ritmästare för med en färganalys. Resultatet ser vi här i form av ett verk som för tankarna till Mondrian, om än i något mörkare toner. Vad Gunnar anlägger är ett färgperspektiv vilket ställer saken i ett helt nytt ljus, och klargör att den som inte vill anses för alltför mycket av en mörkerman bör hålla vissa ytterlighetspartier icke blott på arm- utan även på våglängds avstånd. Han visar också vad som händer om man blandar en rödgrön röra med blått; det blir brunt – mycket brunt!

Lukasmålare: Gunnar Ottosson

»Sprayflaskan Greta« 

Efter Greta Thunbergs segertåg över världen lanseras nu ”Miljösprayen Greta”, som är fylld av beska sanningar. En kraftig dusch i ögonen kan förhoppningsvis få även den värste skeptiker att se klimatproblemen. Och om inte så ska det i vart fall svida! Själva flaskan är förstås av refilltyp och är därtill tillverkad av återvunna Atlantseglingskatamaraner. Dock en varning: alltför flitig användning kan verka ångestframkallande, särskilt på skoltrötta ungdomar, därav en åldersgräns på 18 år.

Lukasmålare: Jon Åkerlind

I skäggens tid 

 

Jultomten har här fått konkurrens, bland annat som skäggbärare. Hipstrar som långkokar gröt och mikrobrygger sitt eget julöl kan han väl därvid fördraga, men värre är det med de nissar som trots präktiga skägg uppenbarligen helt missförstått julens sanna budskap. Som t ex att smällkarameller skall hängas i granen, inte brännas av i portgångar och liknande som prematura nyårsfyrverkerier. Eller att räven raskar över isen – inte raskar över till IS.
Ett par slika lösgående talibaner har tomtefar här tagit i vederbörlig upptuktelse. Förhoppningsvis har de därvid snart lärt sig att det inte är profetens skägg som de bör svära vid, utan en fet ens. Och bättrar de sig inte blir det inga klappar – då tar tomten säcken och Syr i(g)en! Konstnären bakom planschen är, liksom midvinternattens köld, Hård.

Lukasmålare: Ronny Hård

»Vår fru« får en ny spira

Branden i Notre Dame i april i år [2019] har förstås ingen älskare av konst och arkitektur kunnat missa. Till det som ohjälpligt blev lågornas rov hörde katedralens centrala spira, och redan två dagar efter branden utlyste premiärminister Edouard Philip-pe en arkitekttävling i syfte att rekonstruera spiran. Mer än 300 förslag inkom. Dock officiellt ännu inte detta. Konstnären har här låtit sig inspireras av Frankrikes stora gåva till Sverige: Jean Baptiste Bernadotte, vilken som ung officer var känd under smeknamnet ”Belle-jambe” – det vackra benet. För att undvika en ny stor brand i den tusenåriga katedralen har vår konstnär anammat det svenska arkitektförslaget, att på Notre Dames tak anlägga en turistvänlig simbassäng – med ”Ringaren i Notre Dame” som badvakt… 

Lukasmålare: Thomas Holm

H L S på sommarträffen

Att kombinera konst med bordets håvor är ett genomgående tema inom vårt gille – varför då inte slå mynt av detta? I somras i Lukasmålaren Hans Verduijns ateljé trakterade han sina målande bröder med en sällsynt lukullisk sillamacka; en närmast barock komposition – ja, ett silleben – av stekt sill, olika sorters lök och såväl gravlax- som remouladsås. Varför inte massproducera densamma för en bredare publik? För ändamålet har denna logotyp tagits fram – med upphovsmannens förtroendeingivande nuna över en kravatt bestående av två sillstjärtar.
Själva produktnamnet är medvetet mångtydigt, där H kan stå för såväl Hans som holländsk och L för både Lomma och Lukas. S:et står dock entydigt för Sillamacka!

Lukasmålare: Olof Kronvall

Ritmästaren jubilerar

Gillets ritmästare Gunnar Ottosson är vi vana att se höja såväl snapsglaset som sin röst i därtill hörande visa. Här är det dock en helt annan vätska han vill höja till skyarna: linoljan. Ty, vet denna oljan ger humör! I Gunnars nyutkomna alster ”En bok om linoljefärg, kärlek och Genarp” kan man läsa att linoljefärgen inte bara är klimat- och miljövänlig utan att den även utgör ”målarfärgernas slowfood” – något att beakta i ett sällskap där vi ju i afton lagt åtskilliga timmar på födointaget. Inget är dock riktigt vad det ser ut som, ty planschen är ju faktiskt något så unikt och motsägelsefullt som – ett linoljemåleri i äkta akryl! Och om linoljan är slowfood är akrylfärgen snarast snabbmat. Fullt logiskt rymmer planschen därför inslag av ren ”action painting à la Jackson Pollock”. Dessa ystra färgkaskader kan även tolkas som ett slags fyrverkeri för att fira att Gunnar i år drivit sin framgångsrika färgfabrik i jämt 30 år! Tillfrågad om varför den går så bra svarar han att det är för att han inte har någon ekonom anställd…

Lukasmålare: Mats Rydstern

»Shit happens« 

Årets debutant bland planschmålarna bidrar med en mustig kulturlivsskildring från den skånska landsbygden. Bakom motivet döljer sig en konkret penibel situation som uppstod under årets konstrunda. En renommerad Lukasmålare fick så mycket besök av piffiga kulturdamer som inte blott ville bese hans verk utan även ”pudra näsan” att hans ordinarie sanitetsanläggning helt enkelt blev överfull. Lösningen blev att, som det heter, gräva en grop åt andra, och à la Rousseau hänvisa gästerna tillbaka till naturen. Den ifrågavarande friluftsanläggningen ses här i bruk, och vi ser här Lukastjuren vara behjälplig med pappersarbetet (något som renderat honom det nya epitetet ”Shitting Bull”). Betraktarna torde särskilt notera att damen i bilden faktiskt är målad efter verklig modell i form av konstnärens hustru. Resultatet har blivit inte vad man kallar en aktstudie utan fastmer en akterstudie. 

Lukasmålare: Mattias Olsson

Lukasmålarnas gemensamma plansch 

Årets gemensamma plansch utmärks av att den – liksom Grands julbord – domineras av animaliska inslag. Som en maoistiskt röd tråd genom verket går den kinesiska draken, skrämmande men under attack från allehanda håll. Så exempelvis från den amerikan-ska örnen som Trumpet hotar med ekonomiska sanktioner. Denna kraftmätning mellan två av världens supermakter och deras mer eller mindre totalitära ledare är förstås ett slags politikens svar på manlig s k kukmätning – alltså ett handelskrig. En annan person som kommer drakens fjäll förnär är Greta Thunberg, som skjutit ut sig från sin katamaran för att attackera tungviktskungen bland världens klimatbovar – symboliserad av det berg av dåliga lågprisprodukter och allehanda sopor (inklusive inslag av ”white trash”) som draken vilar på. Draken bryr sig nu inte lika mycket om den 16-åriga klimataktivisten som om en annan svenska. Det är kultur-minister Amanda Lind nere till höger som väckt Pekings vrede och fått den kinesiske Stockholmsambassadören att titta snett på henne. Vilket trassel hon hamnat i (och då syftar jag inte bara på hennes frisyr)! Men varför ser han så glad ut? Jo, se han har köpt sig en utsläppsrätt för metan och kan nu med gott samvete ägna sig åt den andliga motsvarigheten till kosläpp: att tjursläppa sig (jfr ”Shitting Bull”). 

Samtliga målare